Där tog säsongen slut

Det blev ett bittert slut på säsongen. B/V förlorar med 1–5. Sett över dessa fem matcher så har vi inte hållit en konsekvent nivå. Igår fick vi inte alls upp den till dom nivåer som krävs.

Vi får gratulera Sundsvall till segern.

Vi inleder matchen med spelglädje. Vi jobbar på och skapar chanser, men Sundsvall gör det svårt för oss. Som är riktigt taggade och krigar konstant.

Vi får ett PP tidigt i matchen.  Vi började med att skapa ett bra läge, men sen bjuder vi på ett läge också. Med lite mer än minuten spelad så händer något tråkigt. Den ena domaren krockar med spelare och faller hårt. Han håller sig över övre delen av armen och han har riktigt ont. Efter en lång stund sätter han sig och efter ännu en tid kommer han upp på benen. Han kan inte slutföra matchen, så vi fortsätter med tre domare.

Några sekunder efter att spelet startat igen så slänger sig deras målvakt ock ligger helt stilla på isen. Jag såg inte situationen själv, men efter att ha pratat med ett flertal personer som var utspridda över arenan så är jag helt säker på att ingen rörde honom. Han valde att falla som en fura och bli liggandes. När det stod klart att det inte skulle bli en utvisning så reser han sig upp och visar inga tecken på att ha haft ont. Det är riktigt respektlöst efter att domaren faktiskt blev skadad.

Under följande minuter så för vi pucken på ett effektivt sätt, medans dom levde på sina kontringar. Tyvärr gav vi dom flera stycken.

Efter 11.36 åker vi på våran första utvisning. 10 sekunder senare så åker vi på den andra. Det blev alltså spel 5 mot 3 i 1.50! Vi gör det bra. Sundsvall blir nedstängda och får inte speciellt många lägen.

När vi väl blir fulltaliga så har vi svårt att bygga upp något mer spel framåt. Men på det hela taget så tycker jag att den första perioden är godkänd. Visst slarvar vi lite för mycket och skjuter för sällan (5–10 i skott), men vi har ett bra spel ock skapar möjligheter.

Period två inleder lovande. Vi spelar riktigt bra i den första minuten. Vi har hög fart och flera lägen, men sen händer något. Vi saknar desperationen som krävs för att vinna matcher på den här nivån. Det var en så kallad hockeyettan expert som sa att vi är arroganta i försvaret och det stämmer verkligen.

Efter 7.27 tar Sundsvall ledningen. Dom är verkligen hungriga. Det syns att dom har självförtroende och kommer göra allt för att vinna.

Mindre än minuten senare så får vi i alla fall ett powerplay. Vi gör det mesta av situationen och kvitterar. Det är #9 Rommel som drar iväg ett skott som letar sig in i mål.

Tyvärr så ger inte målet den luften under vingarna som vi behövde. Spelet återgår till det arroganta, svåra spelet som vi hade tidigare. Då kan gästerna utöka ledningen. Med 1.27 kvar av perioden så får dom in 1–2 målet.

Mittakten var ingen rolig historia. Skotten blev även denna gång 5–10, men skillnaden var att vi kunde inte föra pucken under dessa 20 minuter. I mina ögon så var det i denna period som vi förlorade matchen.

Under dom 5 första minuterna av den sista perioden så får vi två PP till. Det hjälper inte, för vi får inte in pucken. Faktum är att vi släpper in ett mål i det andra av dessa lägen. Inget vi gör känns som om det blir rätt! Sen ska det endast dröja 1.41 innan dom gör sitt fjärde mål för kvällen. Då tar vi timeout.

Timeouten hjälper lite. Vi höjer tempot och viker inte ner oss, men samtidigt så höjs inte våran topp. Med 4.42 tar vi ut målvakten och försöker forcera. Det går inte som vi vill, utan Sundsvall fastslår slutresultatet 1–5.

Sammanfattningsvis så kan vi väll säga att vi gör en godkänd första period. Medans den andra är dålig. Vi ger Sundsvall andrum och det tar dom till vara på. Den är inte lika dålig som den andra i det stora hela, men vi gör brutala missar som leder till två mål bakåt.

Sundsvall är ett bra hockeylag, som hade gott självförtroende efter att ha vänt matchen i söndags. Dom kommer till Väsby med en känsla av att ta hem det här, medans vi var skakiga. Dom gjorde precis det som skulle och igår var dom det bättre laget.

Sundsvall har varit jämnare över hela matchserien, medans vi blandat och gett. Stundtals har vi briljerat, för att i andra lägen tappa spelet helt.

I mina ögon är det deras stabilitet som vinner serien. Att vi är bättre när vi är som bäst hjälper inte. Grattis Sundsvall.

Om någon vecka, när jag har hunnit med att smälta detta, så ska jag försöka att sammanfatta säsongen.

Håll ögonen öppna för det!

Vi ses!

/Markus Ahlm